ömblika (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
ab
adv.
ömblika adv. 1) ömkligen, på ett sätt som väcker ömkan och medlidande. saa iak min son ömblica (miserabiliter) hängiande Bir 1: 31 . 2) bedröfligt, ängsligt. " vm the hafdhin sannan fatikdom . . . hiolin the sik äkke swa ömblica (non adeo pusillanimi invenirentur et tristes) " Bo 65 ; jfr halda sik 7. 3) på ett sätt som tillhör låg el. ringa ställning, långt med. djupt. warkunna . . honom. som värdoghadhis hiit komma oc sik swa ömblica ödhmiwka (ad tantam humilatatis profundiatem decemit) Bo (Cod. B) 342 .