ör (2)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

ör adj. öör ) 1) galen, tokig. " thu äst badhe galin ok ör " Iv 1218 . Jfr halför. 2) rasande, vild. aff thy han (oxen) hafdhe länge inne standit wardh han swa grymbir oc öör at engin thordhe honom nalkas ellir gripa ST 138 .