östarster (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

östarster adj. adj. superl. -erster . n. -arst . -ärst MB 2: 385 . -erst), östligast, längst i öster belägen. godert skal haffua for sit fäderne thet nidhersta oc östersta stenhuss oc waningh SJ 135 ( 1444) . medh östersta källaran ib 193 ( 1450) . - n. adv. östligast, längst i öster. en staþar . . . österst gen solenne när paradis Bu 508 . " konunga af thy lande perside östarst af landz ändomen komo letande i bethleem " KL 390 . MB 2: 385 . " fore en attung ok fyra spanz affgäld östarst liggiande i sama by " SD NS 2: 35 ( 1408) . - Jfr östre.