öster (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
öster 1) ösning (i fartyg för att aflägsna inströmmande vatten). barzen wor gansk laak, sa the ffinge nogh at göre medh östen FM 343 ( 1507) . Jfr ostbytta och en af Kock Ark. f. Nord. Fil. 1: 209. f. framstälda förklaringen af detta ord äfvensom ösekar. 2) ösrum i båt, ställe vid botten af ett fartyg hvarest vattnet samalr sig och hvarifrån man öser det ut. wakte badhe styre ok östh MD (S) 289 . 3) samlingsrum för orenlighet, pöl. gak bort diwpasta orätuisonna östir Spec Virg. 252. diäffwlsins rike är lastmanna östir ib 563 .