þolugher (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

þolugher adj. -ogher . þulugher . thulugher . thwluger: -ug Ber 115 . tulughr KS 49 (125, 53) . tuluger: -ug Su 175 . twlugher ib 113 . thulogher: -oghe Bo (Cod. B) 341), 1) tålig, i stånd att tåla el. uthärda, ståndaktigt uthärdande, ståndaktig. tholugher j ginuärdo Bil 885 . KS 49 (125, 53) . nar thik koma dröuilse til. tha var thologh Bo 12 . " at vi ärom äkke tholughe i alle ginuärdho " ib 82 . " vara stadughe oc thuloghe j dröfwilsom " ib (Co. B) 341 . nar the äru sua thulughe som jak var, hulkin som aff fotzsins yliom oc til jässan var sua sargadhir at änkte var helt a mik Bir 2: 176 . 2) tålig, saktmodig, långmodig. hwar een iþna at finnas . . . väluliughare oc þulughare än annar KL 183 . " moyses war aldra manna milaster i iordhrike, oc fore thy hämpde gudh hans orät, at han war siäwr thulugher " MB 1: 395 . thz ordhit som almännelika sigx af almoganom hulkin som tholughir är han forsmas af allom Bir 1: 57 . Bo 72 . MB 1: 385 . Bir 1: 116 . Ber 115 . Su 113, 175 . han (Gud) är . . . tholughir oc mykyt miskunsambir, oc vmbärande vara ondzsko Gr 295 . Bir 1: 16, 98 . hwi iak är swa thologhir vidh onda män ib 73 . - Jfr otholugher, tholiker.