räna (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

räna v. rana: -es Su 453 . ranä L. -ir , -te , -ter . pres. -ar Su 101 ), med personens räna bort , L. 1) röfva, med våld borttaga. med sakens (det bortröfvade föremålets) ack. en röfuare ränte ens manz goz Bil 697 . Bir 3: 46 . " han haffwer henne ränt mz wald " Al 8027 . - med personens dat. och sakens ack. þu hauar . . . ränt hanom rike ok vald Bu 13 . med sakens (det bortröfvade föremålets) ack. och personens beteckning föregången af prep. af. han hafwer . . . alt thz wi attom aff os ränt Al 1368 . mina husfrv haffwer han aff mik ränt ib 7883 . ib 1650, 6618 . Lg 37 . " at thz vardher ey aff os ränt " Iv 4270 . - med personens beteckning föregången af prep. af (med underförstådd sakbeteckning). han thörffte ther aff ängom räna Al 5265 . " riuer han ok räne af spakmände ok almogha, ther han må sik widha födha " KS 73 (179, 80) . 2) råna, röfva, beröfva, plundra. med personens ack. som sina syster vilde räna Iv 4782 . Bir 3: 46 . Su 125 . med personens (det beröfvade föremålets) ack. och sakens gen. ränte han sins ämbitis ok prouento Bu 29 . räner hauet sins mäghins ib 505 . " räntar sins goz " ib 173 . - med personens och sakens ack. gudh ränte thik thänktan hedher MB 1: 416 (thik är dock här möjl. att fatta ss dat., i hvilken händelse stället hör under 1).