ränna (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
ränna v. L. 1) låta (häst) löpa, rida. med dat. han rende catum heste Bil 375 . " ridha ok ränna hästom " KS 53 (136, 57) . med ack. han rände sit örss ifuir ena bro Bil 256 . the haffdo thera örss swa ränt RK 1: 2199 . Iv 2753 . 2) ränna, drifva, stöta. " tag en varm folka lort . . . oc ren j halsen " LB 7: 259 . 3) ränta, uppränna, varpa. swa skal wäwin wara rändh at thän godhe thadhrin är i wänd GO 1015 . 4) hälla, gjuta. " lot swaeter ther (i flaskan) ränna " Al 9961 .