rökia (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
rökia v. 1) röka, utsätta för rök. nätäkyot rökt SD 5: 637 ( 1347) . LB 7: 46 . FH 4: 83 ( 1499) . " rökte henne thz hon bleff dödh " RK 2: 1938 . 2) komma att ryka, bränna för att frambringa rök. thridhi loter, swa som blodh oc ister, skulle hwarte brännas eller äta, vtan blodhit skulle wtrinna a iordhina oc iistridh rökia sötelika ower gudz altara MB 1: 476 .