þakka (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

þakka v. pres. pl. 1 pers. tacke Stb 5: 343 (1521, Kop)), 1) tacka. - med tacksamhet erkänna. tacke wij iders nades högmectighet alles woress welffart oss altid nadelige beteth haffue STb welfart oss altid nadelige beteth haffue STb 5: 343 (1521, Kop). - en roland takk[adhe] honom och sagde ey wilia sligt . . . Karl M (El) 55 (sannolikt felöversättning av fnor. þagga, tysta; jfr: rolandh badh han thighä Karl M (Ver) 54 och D. Kornhall, Den fornsvenska sagan om Karl Magnus 275). - Jfr othakka.