pika (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

pika -or: -orna Prosadikter (Sju vise m) 129 . pigha GU C 20 (hand 2) s. 53; obl. -ä Uppl Lagmansdomb 105 (1490). piga HLG 1: 70 (1465), 83 (1474); STb 1: 91 (1477); GU C 20 s. 500 ; obl. STb 2: 572 (1491); -o 1: 394 (1482); -anness ib 2: 237 ( 1487) ; -one ib 1: 149 ( 1478) ), *piko läte pigho läthe ) *piko skämmare pygoskemmare ) L. 1) flicka. " the spordho at hwi pikorna gräto swa " Prosadikter (Sju vise m) 129 . " iuuencula quigha oc wngh pigha " GU C 20 (hand 2) s. 53. STb 4: 298 ( 1513) . - jungfrun mö. swa döö tw dandeman, som han war piga, tha jak forst hade värdskap medh henne STb 1: 91 ( 1477) . 2) tjänstflicka, piga. Sd NS 2: 534 (1412, avskr.). per . . . lägradhe hans piko Atb 1: 207 (1465). jomfrv ingeborgh iöns magnissons piga HLG 1: 70 (1465). ib 83 ( 1474) . " han war barbara pigone . . . engte skillogher fore hennis tienist Stb 1: 149 (1478). " ib 394 ( 1482) , 2: 237 (1487), 572 (1491). Uppl Lagmansdomb 105 ( 1490) . - Jfr fräls-, fästa-, geta-, gildestuvu-, läre-, nykil-, nykla-, port-, säghirsko-, trägards-, thiänstia-pika.