plikta (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

plikta v. plikta sik . 2) förplikta sig, förbinda sig. - part. pret. ss adj. pliktg, skyldig. skla niclis . . . fförnoie niclis andersson sin fulle frackt, som han honum plichet är STb 4: 193 ( 1511) . plikta sik til , förplikta sig, förbinda sig. vi vilia plikta os til ath swara ther til til rätta ATb 1: 352 ( 1471) . - Jfr be-, tilplikta samt opliktadher. tukta, näpsa. " i thesse stridhene (ɔ mot skörlevnad) kan engen bätir winna: vtan han fly all til fälle, oc plictar idkelika sin krop " Hel män 134 .