ra (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

ra raa . ro . roo . pl. raar . roor ) , f. och n. (se Sdw 2: 1283). L. stång. 2) segelstång, rå. mast oc raa sönderbrwsto Troj 74 . 3) råmärke, rågång, gräns. Se Sdw 2: 1283 och jfr T. Wennström, Tjuvnad och fornæmi 367 f., 380, 395. thre men . . . vare met landz synnine a thöm raonan, som the hafdho syälfve nempt FMU 1: 390 ( 1383) . SD NS 3: 250 (1417, avskr.). ther äpter fornyadhe synemännena them (!) offuerstha roen offuan for sikajochin pärä . . . och annan roen lagdhe the tädhan vp maath kirkionne, och tädhan til änunälemäko, och swo tädhan til forseby roo Svartb 415 ( 1445) . the siäx . . . giorde en nyan raa wthan there sampthkkio aff piike härede Svartb 418 ( 1446) . ib. ib (Skokl) 440 ( 1450) , 478, 481 (1464). vidh then raen, som skiller ath finske retthen ok swenskä retthen ib 518 ( 1474) . Jfr bya-, hovudh-, midhal-, mädhal-, mälilsa-, rät-, skogha-, skyttings-, tiäld-, tomt-, ändra-ra.