rantaka (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
rantaka v. -taga . impf. -tiogh ATb 3: 293 ( 1515) ), med våld fråntaga, råna. Jfr E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 3: 15. . . . ath j ffra hanss hwstrv var rantagit hanss hesth och iij ᶜ iärn ATb 3: 293 ( 1515) . iäsper . . . gaff honom ij mark fför deth han ran tiogh hanss hästh och iärn ib.