rikta (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

rikta v. rijckta . ryckta . -adhe . -adher ) 1) rikta, göra rik. han . . . riktadhe teh fatika JMÖ 80 . att rijckta sina slechtt PMskr 671 (avskr.). ib 673 (avskr.). thå konungen will . . . wälbyrdige ryckta ib 695 (avskr.). ib 708 (avskr.). . . . at wij haffua thet giort till at richta oss ther medh HSH 13: 49 (1524, Brask) . 2) intrans. rikts, bliva rik? (?) the emgetenn (ɔ bönder och bergsmän) ärw i sweige bäst, /ty medh them rycktar (snarast fel för rycktas) landett mest PMSkr 591 (avskr.). - refl. *riktas, riktas, rikta sig, bliva rik. han rijctas medh thett han plockar aff almogen PMskr 675 (avskr.) theras dyra haffwor . . . aff hwlka grecia myket riktades Troj 34 .