rygger (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
rygger gen. ryggia i uttrycket til ryggia. dat. med art. ryggenom Saml 24: 144 . ack. rygh HLG 3: 10 (1519). med art. ryggen. righin Svartb (Skokl) 532 ( 1477) . röggen Värmland förr och nu 1941 s. 99 (1515, senare avskr.)), til ryggia *ryggia fodher ryggie foder ) L. 1) rygg (på människor eller djur). the j försatten ärw slaa pa ryggen aff fiendana PMSkr 159 . 2) rygg, baksida (av föremål i allm.). tho lathom wj trickia wort stadz secret vitherliga pa righin aa thetta breff Svartb (Skokl) 532 ( 1477) . " ffästän brädhin harth in til bokina falla the ey äpte tyggenom " Saml 24: 144 . 3) ryggpansar? nilss . . . dedit eth harnisk, kräwethe, j rygh, en peklin oc ij armskynor HLG 3: 10 (1519). - Jfr fara-, lamb-, lamba-, lands-, nöta-, svinarygger, ävensom biärgs rygger (Akt Kungsådr 32). 4) tillbaka, utan förverkligande. Se Sdw 2: 1287. . . . ath the wildo hellir giffwa offuir sith liff, än the sislan skulde athir gaa til ryggia, som the hafddo sik fore takit MP 5: 164 . 5) bort, avsides. jhesus grep han til ryggia wt fran almoghan MP 3: 389 .